onsdag 14 april 2010

Premiär på Slätthult


Sitter är och funderar på dessa två ben med tillhörande fötter.
Idag har de tagit mig runt på ytterligare en runda,
4 min jogg 15 sek gång i 9 omgångar.
Detta skulle jag inte trott var möjligt för tre veckor sedan men ...

För första gången åkte jag till motionsspåret Slätthult.
Passade på då jag ändå körde mellangrabben till skolan.
Gav mig ut på 3,5 km spåret och tänkte att det räcker väl till.
Men se det gjorde det inte!
När jag var runt så hade jag fortfarande 3 omgångar kvar
så jag gav mig ut på 1,8 km rundan för att få allt klart.
Helt klart var det mer kuperat där jag var idag
än när jag ger mig ut här hemma.
Men beslöt mig för att följa klockan slaviskt
så jag brydde mig inte om de jobbiga backarna.

Nu ska jag ta mig en dusch innan jag sätter mig med en kopp kaffe i solen.
Sen bär det av till frissan - dags att täcka de små grå;-))



8 kommentarer:

  1. Imponerande!

    Har själv slarvat oerhört på sista tiden. Har skyllt på att det är mycket att göra i trädgården så jag får motion ändå. Men ...

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat!!! grattis! Och så blir du fin i håret idag oxå..läckert :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du är otroligt inspirerande!
    -♥-

    SvaraRadera
  4. Envisa kvinna - bra jobbat!
    Två bra ben att stå på, man tar dem för givet. De bär iväg med "en" nästan var vi vill. Vi borde ha fler hyllningar till våra ben som för oss fram och vidare i livet.
    Leve våra ben!
    (hoppas du blev nöjd hos frissan)
    Kramar Monica

    SvaraRadera
  5. Bra gjort! I morgon ska jag till frissan =)
    /Kerstin

    SvaraRadera
  6. Men jösses vad duktigt gjort...
    mina ben orkar knappt titta på ett par jogging-dojjor!
    *pust*
    Hoppas att det gick bra hos frissan å att du blev fin i håret... ;)

    SvaraRadera
  7. Vad glad jag blir att läsa om dina löparframsteg. Jag gör ju bara baksteg. Ska fundera lite och läsa in mig på dina bloggar så kanske lusten att börja om kommer. Man blir gräsligt sugen när man läser. Men saken är den att det är ett stort steg att verkligen stå där ombytt i spåret. För mig.

    Men men...
    GLAD BLIR man av att läsa...

    SvaraRadera