söndag 9 maj 2010

Flytt till egen lya;-))


Igår flyttade grabben till sin lya i Halmstad!
Startade tidigt hemifrån för vi hade ett och annat att fixa.

 Som till exempel IKEA...
vilket nummer var det nu då på sängen?


Det var mycket som skulle inhandlas här.
Tur att vi var tre som kunde köra vagnarna 
å tur att grabben och maken är starka och envisa
så att allt fick plats!

... samt att bära in allt i lyan.


 Men jag lovar er att det blev så himla fint!
Fixade första middagen som blev köttbullar med sås och potatis.
Som tur var hade grabben ett par kompisar 
som kom och hjälpte till.
Ett varv till Maxi med mamma och mammas ICAkort
ingick oxå i flytthjälpen.

Dagen blev lång och vi började tänka på hemfärden
för grabbarna skulle på inflyttningsfest,
inte hos sonen men hos tjejen som lämnat lyan grabben tog över!

Vädret var långt ifrån perfekt men solnedgången var underbar;-))
Väl hemma stupade jag i sängen även fast jag slumrat i passagerarsätet!



7 kommentarer:

  1. När det väl är dags för sönernas flytt har nog tanken och känslan kommit i kapp som du skrivit vid något tillfälle. Att kunna hjälpa dem att få i ordning, att de har kompisar som hjälper till, att allting slutar med fest även om man själv måste åka hem.
    Hur mycket bättre kan det bli egentligen? De har ett eget liv, de har vänner och tar ansvar. Fostran ar avklarad och den lyckades, det blev bra!

    Fast själv behöver jag nog ett par år till för att vänja mig vid tanken - SEN blir det nog bra!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Om två veckor blir det flytt för oss också...

    SvaraRadera
  3. Blandade känslor det där med att flytta... Men det är ju roligt också, och så blir det ju fint - precis som du sa! :)
    Kram på Dig!
    Titti

    SvaraRadera
  4. Åh, jag vet hur det är. Min minsting, (dotter) flyttade också.

    SvaraRadera
  5. Vilken snygg frisyr han har skaffat sig, grabben! Och så härligt med egen lya, det är en speciell känsla med de där små lägenheterna och studietiden...

    SvaraRadera
  6. Måste kännas lite speciellt när ungarna flyttar...snart är det väl dags här hemma oxå :)

    SvaraRadera
  7. :o) ... Nu är det inte så att jag längtar till äldsta dottern flyttar hemifrån. Hur känns det nu när han flyttat ut på riktigt? Är det sorgligt?
    Är det långt bort?

    Det kommer kanske att låta så, men faktum är att hon vill att jag ska hjälpa henne och inreda och handla lite ihop den dagen. Å sånt är himla skoj förstås. Fast som sagt... jag hoppas det dröjer ett par år till.
    Om tre veckor tar hon studenten.
    Och i sommar har hon sitt första riktiga sommarjobb med LÖN. Till planerar hon att jobba extra på sin mors förskola.

    varma kramen ♥

    SvaraRadera