måndag 17 januari 2011

Tur i oturen!


Sicken tur att de finns!
Å snabba som ögat var de med mig.
Här har man hört talas om skräckexempel
med väntetider som är inhumana till max men...

... efter drygt 1,5 timmar var jag hemma igen
å då hade jag passat på att handla oxå!
Inget var brutet som väl var
utan det var ledbandet som sträckt ut sig.

Nu börjar svullnaden lägga sig 
men foten börjar anta regnbågens alla färger.
Måste nog sitta stilla och bli curlad av familjen ett tag till!

Får se till att fortsätta vara extra tidig
till jobbet resten av veckan oxå
för då kan jag parkera i källaren.
Försten till kvarn är det som gäller ....
å nu behöver jag verkligen mala;-))

Må gott alla!

5 kommentarer:

  1. Anni berättade att du gjort dig illa! Kära nån. Här står du upp i backarna, men ramlar på hemmaplan. Så glad att det fick ganska bra, trots allt.
    Vila nu. Högläge och kanske se på handbollen?

    Varm krya på dig, säger jag och kryper upp i soffan med en morot och alvedon. (Trodde du ja!!):-)

    SvaraRadera
  2. Sån tur att det inte var brutet.
    Låt nu familjen passa upp på dig ordentligt, kaffe, bulle, tidning och annat man kan behöva när man inte är så rörlig.
    Var rädd om dig, för hemma från jobbet kan du inte vara ser jag, duktiga kvinna som hittar lösningar på allt!
    Lite skämt och lite allvar!
    Krya på dig!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Då har du verkligen mer på curlingkontot att hämta!

    Bäst att se upp i halkan...

    SvaraRadera
  4. Känner igen mej...det är väl två år sedan nu som jag ramlade på vindsstegen och vrickade foten-trodde jag- visade sej att jag hade en fraktur trots allt,nära lilltån. Fortfarande har jag inte full rörlighet i den lilla tån,men jag klarar mej bra ändå!
    Ser att du trots allt jobbar....suck,ja vi kvinnor kan! Sköt om dej!

    SvaraRadera
  5. Nog undrar man vad sluträkningen på denna vinter blir, med snöröjning, översvämningar och alla skador...

    SvaraRadera