söndag 17 april 2011

Mysmat för singlar;-))

Att laga mat till en i stället för en familj
är helt klart annorlunda.

Gillar att laga mat,
gillar att se min mat slinka ner i magen på familjen,
gillar doften,
gillar samtalen runt bordet,
gillar kanske inte all disken lika mycket dock!

Men när jag är själv då?
Så som jag var i fredags.
Då känns det som om flera delar av en helhet fattas.
Ska jag skaka en nutrilett?
Ska jag hämta hem mat från kvarterskrogen?
Ska jag öppna en flaska vin?
Fler frågor än svar!

Men om jag ska trivas med ensamhet
måste jag lära mig att njuta av den
samt att ge mig tillfälle till njutningsfulla måltider.
I fredags blev det grillade revben, keso, tomater samt avokado
och till det njöt jag av ett glas vin
eller okey då två glas vin;-))

Resten av helgen har jag inte varit så ensam,
bokcirkel på lördagskvällen med tillhörande vin och matmeny
och sen en övernattande syster under natten.
Ikväll har tre goa väninnor varit här
och käkat med mig!

5 kommentarer:

  1. Det är väl som med sorgearbetet kan jag tänka mig.
    Det behöver gå ett år och att skapa nya traditioner och rutiner.

    Du får ringa hur mycket du vill om du blir pratsjuk!

    SvaraRadera
  2. Hm....inte lätt det där...
    Men fredagsmiddagen ser helt underbar ut! Och vilken tur att man har vänner ;)
    KRAM på dej!!!

    SvaraRadera
  3. Tycker du fixade en alldeles utmärkt middag till dig själv. :)

    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Det är både och det där.
    Det tar nog tid att komma in i nya rutiner. Att äta ensam stör inte mig och det jag lagar har jag inga problem med att värma dagen efter om jag har något över. Det bästa är väl att bestämma själv när maten skall vara vällagad och när man nöjer sig med keso & banan.

    Det är också skillnad på att äta ensam och att äta för sig själv.
    I bland blir det kanske det ena och ibland blir det det andra.
    Skapa nya rutiner och göra det trivsamt på sitt eget sätt - det är kanske hela vitsen med att ta det steget som du gjort.
    Smarrigt ser det ut på tallriken i alla fall.

    Kram, kram

    SvaraRadera
  5. Ja du. Ngn sa till mig (hade två erfarenheter av skilsmässa) att det tar fem år innan man vant sig vid omställningen o allt annat som kommer med.... Benägen att hålla med. Puss

    SvaraRadera