Förra året skulle ingen behöva vara ensam på jul, i år har det visst ingen betydelse. Att referensramar kan se så olika ut! Det beror helt klart på vems perspektiv man tar...
Idag vaknade jag för första gången en julafton utan någon av barnen i min närhet på 24 år. Funderade ett tag på hur jag skulle fixa det hela. Men måste väl vara galen - för jag kände mig helt lugn vid tanken. Pojkarna skulle ju ha det bra ihop med sin far och tanken är ju att jag ska rå om grabbarna på juldagen! Kändes till och med okej att vara ensam på julafton. Men min ensamhet är inte av den negativa sorten utan snarare självvald för jag har mor & far på gångavstånd.
Så idag har jag tagit vara på dagen. Slumrat, kollat julkalendern, Astrid Lindgrens jul, slagit in julklappar, stickat några varv på mina raggisar. Efter detta traskade jag över till min mor & far för att äta deras traditionella jullunch. För mig var det första gången sen jag var barn som jag åt lutfisk, eller om jag ska vara ärlig så åt jag bara såsen, potatisarna och ärtorna under min uppväxt. Men nu tyckte jag det var dags att ge sig på fisken igen - jag är ju i varje fall vuxen ;-) Tur att man får äta maten ihop med två som verkligen älskar den!
Jo jag överlevde även den! Det är lite som i Svensson Svensson - "det finns en anledning till varför man bara äter det en gång om året" och med en snaps till så ... ;-))
Nu är jag hemma igen och väntar på två av grabbarna som bestämt att de vill sova hos mamma inatt...
Vid gårdagskvällens snöoväder tog jag en runda och väl hemma igen så ägnade jag mig åt ...
...vuxen nog att göra snöänglar det är precis vad jag är;-))
God fortsättning på julen mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar